Vanligtvis går 1:a januari alltid i moll. Av någon anledning känns det alltid som något kärt har förlorats. En tung känsla över bröstet som gör att jag bara vill ligga kvar i sängen och låta dagen passera lika fort som den kom. Men denna dag kändes annorlunda. Jag vaknade med samma leende på läpparna som jag somnade med efter en fantastiskt trevlig nyårsfest med de käraste vänner. Hur kan man känna sig låg efter ett nästan 12-timmars race med god mat, gott vin, skratt, dans och nya bekantskaper? Det klarade inte ens jag. Tack alla fina för gårdagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar