En riktigt slö söndag är det idag. Efter gårdagens galej har kroppen varit lite mör. Fantastiskt uppträdande av Weeping Willows i Rademachersmedjorna. Jag blev lika rörd och njöt lika mycket som för 13 år sedan när ja såg dem och till viss del hörde samma låtar. Bandet med stora kärlekstörsande superlativ, och som någon sa, "det enda bandet som får män att gråta". Och jag älskar det.
Efterår gick ett stort gäng vidare hem till oss för lite trevligt vinhäng innan det var dags att snöra på dansskorna och bege sig till Filial för ett par sväng-om-er. Jag tackar och bockar för helgen och välkomnar hösten med ett leende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar